Är det hårklippningen som fattas?

Samtidigt som jag kan konstatera att det är härligt att vara ute på arbetsmarknaden efter sisådär 15 år i skolbänken inser jag att ett vanligt, hederligt jobb tar rätt mycket tid i anspråk. Hur hinner folk med saker efter arbetsdagens slut? Sover de aldrig?

Ni som har lite mer arbetslivserfarenhet får gärna dela med er av era bästa trick! Jag har nämligen för avsikt att stanna kvar på marknaden i 40 år till.

Midsommarrapporten

Innan jag släpper taget om Stockholm bloggmässigt för den här gången vill jag bara berätta om min midsommarafton. Sandra åkte hem tidigt på morgonen och kvar var jag och VD utan några egentligen planer på hur vi skulle fira. Tillslut bestämde vi oss i alla fall för att stanna kvar ute i skärgården. Festandet gick till som för säkert majoriteten av er andra, med sillunch, snaps, visor, kubb, grillning och sådant där typiskt traditionellt. Det enda jag saknade var en midsommarstång, fast det kom jag först på nu i efterhand! Att jag kunde glömma bort att sakna den kan ju bara vara ett tecken på ett lyckad afton.

Lunchbordet var till bredden fyllt allehanda stök och runt omkring satt folk i alla möjliga åldrar och allt var väldigt trivsamt.

Till efterrätt serverades ännu en svensk klassiker.

Efter matintaget vankades poolparty. Charlie och Åke var däremot mer intresserade av att idka älskog vid bassängkanten.

Jag och VD tog bara ett fotbad (eftersom vi blötte upp oss på morgonkvisten) och diskuterade livets stora frågor.

Någon flaska rosé sjönk också ner och trots att jag tycker att cigaretter är rätt äckliga sög jag lite på en cigarill. Hey, "inkonsekvent" is my middle name!

På kvällen tog vi ungdomar ett nakendopp i det 15-gradiga havet. Jag försökte springa mig torr och varm längs bryggan när jag kom upp, men bilder från det kommer i morgon! Eller inte...

Det kunde egentligen varit när som helst

Dagens bästa stund: Jag cyklar hem från ännu en dag på jobbet som jag trivs så himla bra på. Det råder eftermiddagsvärme och skinnjackan känns lätt överflödig. I hörlurarna ljuder dagens avsnitt av Sommar i P1 med underbara UnderbaraClara.
Utåt sett framstår scenariot kanske inte som så mycket för världen men jag tänker för mig själv, för ett ögonblick: "Livet är allt bra härligt ändå".

Världens finaste hästband

Under Foo Fighters-konserten upplevde jag faktiskt en släng av besvikelse. Inte under huvudakten - det får ni absolut inte tro! - men däremot när förbandet gick på. Jag hade nämligen, helt felaktigt, blivit informerad om att Sahara Hotnights skulle öppna för Dave & company. När fem snubbar med varierande skägg äntrade scenen istället för mina Robertsforsdarlings sjönk därför mina axlar en smula... för att sedan höjas tillsammans med händerna mot den klarblåa Stockholmshimlen!

För vet ni vad? Jag kan faktiskt tänka mig få grejer som känns lika fina som att lyssna till Band of Horses live, i ett publikhav, en varm junikväll. Sedan fem dagar tillbaka går jag runt och gnolar för mig själv på detta vackra stycke:

Jag vet att man aldrig klickar på Youtube-klipp i bloggar men ni kan väl lova mig att ge denna låt åtminstone en halv minut av er dyrbara tid? Okej?

Same, same but different

Det bästa med minisemestern i Stockholm (förutom Foo Fighters, förstås) måste ha varit kontrasterna. Ta onsdagen som exempel. Under förmiddagen låg vi i och bredvid poolen, lapade sol och tog det allmänt lugnt. Några timmar senare röjde vi på Stadion. Och som vi röjde! Tre låtar in i konserten rådde det ökentorka i min hals och nackhåret hade lockat sig av svett.

Vid närmare eftertanke var resan kanske inte så kontrastrik ändå. Onsdag förmiddag - sjöblöt av poolvatten. Onsdagskväll - sjöblöt av svett.

Sandra demonstrerar hur man värmer upp inför en rock-konsert.

VD å sin tur visar vilken frisyr som gäller för arenaspelningar.

Stockholm i en liten del av mitt hjärta

Så har jag landat i min favoritdel av Sverige igen - den norra alltså - efter några härlig dagar i Stockholm. Jag har noterat att mitt gillande för huvudstaden växer för varje gång jag är där. Nu har jag bara varit där tre gånger och det är därmed för tidigt att börja prata om någon form av kärlek. Vi känner ju knappt varandra, jag och Stockholm. Däremot har jag absolut fattat tycke för staden. Vid varje nytt besök upptäcker jag en ny sida, en ny plats, en ny typ av människor en ny... - ja, ni fattar - som gör att känslorna spirar.

Inom en mycket snar framtid åker jag tillbaka, vi får se hur det påverkar denna relation.

Under denna vistelse hade Sandra och VD vänligheten att ta med mig på en riktig turistrunda kring Slottet. Även om de hade goda intentioner med rundan var jag väl sådär road...

En magisk kväll på Stadion

Alltså gårdagens konsert... Vad ska jag säga egentligen? Den var rent utsagt innihelvetes jävla fantastisk! Lätt en av de topp tre bästa jag varit på och då har jag - med risk för att låta skrytsam - haft äran att närvara vid en rad utmärkta spelningar.

Under två timmar levererade Foo Fighters de bästa spåren från nya skivan, Wasting Light, och nästan samtliga av de efterlängtade äldre favoriterna. Från bandets 16-åriga låtskatt saknade jag nog enbart "Wheels". Enbart musiken i liveform gjorde kvällen fullkomligt magisk, men det förvärrade knappast saken att få se Taylor Hawkins dundra på bakom trummorna (redigt snygg karl det där!). Inte heller var det plågsamt att skåda Dave Grohl fyra av sitt största leende gång på gång. Och tro mig, det hade han all anledning till att göra på Stadion igår.

Högt i det blå

Det är ju faktiskt rätt uttjatat och tröttsamt med flygplansbilder, men vad tusan! Jag måste bara visa upp utsikten jag beskådar just nu! 

Jäkligt gött att något flygbolag äntligen fattat hur bra det är med wifi ombord för övrigt. Undra just hur lång tid det kommer ta innan man kan snacka i telefon under sina resor genom luftrummet?

Högt i det blå

Imorrn säger jag bara, imorrn...

Just nu känns det som att jag befinner mig i en packningsperiod. Packa ner. Packa upp. Förbanna mig själv för att jag packar för mycket. Ha ångest för att jag ändå troligtvis har glömt något viktigt.

Men jag klagar inte eftersom jag gör detta för att ta mig iväg till roliga saker. Solsemester i Kreta. Nytt jobb i Umeå. Och så nu: Konserten med stort K i Stockholm. Alldeles strax ska jag bege mig till flygplatsen ännu en gång med VD och Sandra för imorrn ska vi se FOO FIGHTERS!!!

Jag skulle kunna packa ett helt år för den där spelningen.

Hattparad och smörkrig

Jag har så många bilder jag skulle vilja visa upp från Kreta. Så många bilder, så lite tid. Men för att börja i någon ända får ni här ta del av när vi...

Drack öl - men bara några (om dagen).

Genomgick könsbyte alternativt fick solsting.

Gömde oss under hattar för att i hemlighet kunna hänge oss åt dåliga ovanor (medan icke-bolmare som jag hostade demonstrativt).

Hade smörkrig vid frukostbordet, vilket har sitt ursprung i en gammal oförrätt. Linus var dock inte lika pricksäker som den gången jag prickade honom mitt i pannan, vilket den lilla smörklumpen längst upp till vänster skvallrar om...

Försökte se kärleksfulla ut.

Tog en kaffe på Starbucks när solen gick i moln.

Åkte paraflight i jakt på det där pirret i magen.

Posade på stranden i praktiska skor som sanden inte kunde leta sig in i (och som fick storasyster att se längre ut än lillasyster för en gångs skull).

Kvällen före något nytt

I morgon börjar mitt sommarjobb på VK, vilket jag ser fram emot med lika stora delar pirr som pepp. Eller övervägande pepp är det nog när jag tänker efter! Förhoppningsvis lärde jag mig någonting om arbetet under praktiken.

Detta betyder för övrigt att jag numera är Umeåbo. Åtminstone till augusti. Det blir därmed första sommaren utan Lycksele vilket jag har många tankar och splittrade känslor kring - men det tar vi en annan gång. Måste sova nu för att jag ska kunna prestera så bra som möjligt under första arbetsdagen!

God natt.

Tiden läker inga sår

För ett år sedan hade vi nedräkning till vår första utlandsresa tillsammans. För åtta månader sedan inträffade helvetet.

Mitt hjärta slits i bitar varje gång jag tänker på att jag aldrig kommer få se dig igen, hur lång tid som än passerar.

Det här är nog inte vad folk menar med beach 11...

Under förmiddagen var jag ute och joggade för att känna efter vilket stadium kroppen befinner sig i efter en vecka på Kreta. Uppskattar min fysiska ålder till 55 jordsnurr numera. Inte helt kört, men sju dagar där den maximala ansträngningen sträckt sig till att peta sand mellan tårna har definitivt satt sina spår. Flåset var minst sagt inte vad det borde vara under dagens joggingrunda.

Fast när jag tänker efter körde vi ju faktiskt några beachvolley-matcher under resan. Den sista ledde till att jag sträckte båda ljumskarna så till den milda grad att jag knappt kunde stå igår.
Kanske får lägga till 30 år på kroppsstatusen ändå.

Sveriges representant i beachvolley för seniorer.

Solen har slocknat

Saltkristaller från Medelhavet ligger fortfarande kvar på min hud. Det trots att jag är hemkommen till svala Sverige igen. Känns aningen skumt att jag låg på stranden i Kreta för bara några timmar sedan men nu sitter i soffan hemma hos mamma.

Är lite brunare, lite tjockare (all grekisk mat har satt sina spår!) och har lite sämre lever än innan jag for. Fast framför allt är jag mer utvilad. Tänka sig vad välbehövligt det är att ibland bara parkera sig i en solstol utan mobiltelefon, utan dator och med en bok. Känna lugnet infinna sig. Byta ut känslan av rastlöshet som annars lätt infinner sig hemma i samma situation mot avslappning.

Ska berätta mer om min resa med familjen knäppskalle, men först ska jag sova. Min klocka som jag aldrig hade med mig börjar ju faktiskt närma sig tre-slaget!

På stranden med en daiquiri (som utlovat!) i handen. Life as it should be - åtminstone emellanåt.

Mot Kreta!

Sådär, då var vi framme vid flygplatsen. Hit men inte längre får telefonen följa med för jag ska ha semester! Eller ja, ett psykologiskt experiment blir det väl snarare men slappa ska jag göra i alla fall.
So long!

Från värmen till värmen

Sitter i bilen med siktet inställt på Umeå flygplats och därefter Kreta. Även om solen steker här på hemmaplan ska det bli skönt att komma till sydligare breddgrader. Jag menar, chips smakar ju ännu godare utomlands.

Billeken vi sysselsätter oss med just nu kan vi kalla "mobba brorsan". Han kommer sannerligen inte få det lätt i veckan, stackarn. Kan dock tänka mig att pajkastningen kommer att riktas åt alla håll så det är bara att försöka få huden att tjockna redan nu..

Ännu en kväll som andas sommar

Kom just "hem" (jag har ju för fasen inget hem längre!) efter en väldigt trevlig kväll med Maria. Halva kvällen spenderade vi på Gammplatsen där det bland annat anordnades en vintage-modevisning. Jag spanade in en transparent kjol och en fodralklänning som mer än gärna får flytta in i min garderob - eller i förrådet där alla mina saker står, rättare sagt. Kanske måste dra en repa runt Lyckseles second hand-butiker snart?
Aftonens senare timmar fördrev vi i Marias bil. Under de otaliga varv vi snurrade runt stan avhandlade vi den senaste tidens skeenden och spanade in olika hus. Vi hann också larma ett äldreboende om att en av deras brukare var på vift. Lyckligtvis kom tanten till rätta väldigt snabbt.

På tal om på vift åker jag utomlands i morgon. Det har varit så mycket den senaste tiden att jag knappt hunnit tänka på det - och än mindre packa. Syrran var i och för sig här tidigare och hjälpte mig att kill my darlings (tror att hon halverade den mängd kläder jag hade tänkt på med. Jag är sämst på att packa smart.), men resväskan ekar fortfarande tomt. Hade tänkt stoppa ner allting nu men det är lite besvärligt när det är halvmörkt i "mitt" rum. Hoppsan-Anna råkade visst paja lampan igår...
Får väl istället ta mig upp tidigt i morgon och styra upp det här. God natt!

Precis som jag vill ha det

Det där med att jag skulle ha mer tid över till bloggen när jag kom till Lycksele... Jo, tjena! Det är snarare full rulle hela dagarna - och jag älskar det! Dels för att det är jävligt kul att träffa alla och göra allt möjligt tokigt och likt. Dels för att det gör saknaden efter Piteå mindre påtaglig.

Sedan sist jag "hörde av mig" har jag bland annat hunnit med:

Att hälsa på min fantastiska mormor. Vi drack kaffe igår och surrade en massa, vilket fick mig att inse hur lika vi är på många punkter. Dessutom berättade hon saker om min morfar som jag aldrig hört förr. Jag önskar att jag hade fått träffa honom någon gång.

Springa Guldruschen. Mitt mål var att avklara loppet på 25 minuter, alltså fem minuter per kilometer. Resultatet blev 23 minuter och 55 sekunder. Jag är följaktligen mycket stolt över min insats!

En dagstur till Umeå med Sandra. Vi for dit i dag för att lämna ett lass grejer till lägenheten jag ska husera i under sommaren och strosa runt i butiker. Dagens höjdpunkt var dock lunchen som vi intog i picknickform i en park. Det var så härligt att sitta ute på en filt i solen att vi knappt ville gå därifrån för att shoppa. Och det vill inte säga lite...

Att umgås med ovanstående donna, VD och Emma. Vi har haft en riktig sommarkväll med middag på uteservering, strandhäng, nostalgimusik, vattenkrig och longboard (såklart!). Om alla kvällar framöver skulle vara som denna hade jag minsann inte klagat.

Avslutningsvis: Två bilder på undertecknad från kvällen. Dyngsur efter sviterna av vattenkriget men på ett mycket gott humör. Den rastlösa själen har fått sitt lystmäte.

Det var inte såhär det skulle bli

Innan jag drabbades av rastlöshet ute på gräsmattan i dag hade jag hunnit besöka fröken Thiger ute i obygden. Som vanligt när vi sammanstrålar började vi avhandla existentiella frågor, i dag med fokus på livets nyckfullhet.

Ett exempel på just livets nyckfullhet - eller ödets grymhet kanske är ett bättre uttryck? - möttes jag av i kväll. Jag besökte Johans vilostad och när jag stod där och betraktade gravstenen tänkte jag "det var inte såhär det skulle bli". Det var ju nu vi skulle flytta ihop, nu vårt liv tillsammans skulle börja på riktigt, nu vi skulle dela vardagen med varandra, nu vi skulle bråka om vems tur det var att diska...

Det är fortfarande svårt att begripa hur vår framtid tillsammans fullständigt kunde raseras på ett ögonblick. Gud ska veta hur mycket jag saknar den mannen och hur jag fullkomligt hatar att facit aldrig kommer på hur vårt liv skulle sett ut i dag om det där fruktansvärda ögonblicket aldrig ägt rum.

ADHD+

Jag ligger ute i solen men jag skulle ljuga om jag sa att det är härligt. Visst är det skönt med sol och värme men jag är tröttsamt rastlös. Känner för att göra något knäppt, freaka ut fullständigt. Att göra en krigsdans helt naken här på gräsmattan ligger nära till hands men då får jag nog inte bo kvar hos mamma i veckan...

Seriöst. Tre dagar sen jag lämnade Piteå och jag håller redan på att bli tokig.

Trötthetens seger

Jag hade flera planer för kvällen men allting fes av. Fröken Thiger som jag skulle hälsa på flydde hem till sina päron när jag var på väg (jag måste vara en hemsk vän?!) och Foo Fighters-dokumentären jag och VD skulle bänka oss framför visas inte helt plötsligt. Fast det passar mig rätt bra just i kväll för det betyder att jag kan gå och lägga mig tidigt! Känns som att det där med sömn har blivit bortprioriterat den senaste tiden....

Skataktigt

Med hopp om att driva ut söndagströttheten ur kroppen tog jag och VD sommarens första longboardtur tidigare i dag. Det hjälpte sannerligen! Friden som infaller när man rullar ner för gatan på en bräda... Mm, jag gillar't! Nu måste vi bara slipa på våra longboardskills så att vi blir fullfjädrade skater girls.

Under vårt pitstop nere vid älven upptäckte vi att brädorna fungerar alldeles utmärkt som sittdon. Fina grejer det där!

Sista festen som student

I natt sitter jag i mammas soffa i Lycksele och känner mig rotlös, hemlös och rastlös. För några timmar sedan lämnade jag Piteå för evigt. Visst kommer jag med största sannolikhet åka tillbaka men jag kommer aldrig mer bo där och det är omöjligt att återskapa de tre år som varit.
Fast just nu orkar jag dock inte gå ner mig i deppträsket. Det räcker med att jag har hällt (alkoholfri) öl i skrevet, behöver inte väta ner mig ytterligare genom att skapa tårflöde.

Så till något mycket roligare: Onsdagen och examen. Vilken dag! Vilken fest! Kombinationen av vetskapen om att jag fixat en kandidatexamen i journalistik och att det verkligen var sista tillfället att släppa loss med alla var oslagbar. Kan inte komma på några ord som kan beskriva hur inihelvetes roligt jag hade.

Dagen började med att alla samlades hemma hos André klockan tidigt för att inmundiga champagne och jordgubbar. Vad vi inte visste då där vi stod och mös i trängseln var att regnet som hindrade oss från att vara utomhus skulle upphöra.

När jag blir ekonomiskt oberoende ska varje frukost bestå av detta. Fast glasen ska förstås vara av kristall.

Den här bilden får mig att le. Emma vinner i sten, sax, påse = total eufori. Att Dennis sedan sitter och ser tjusig ut i bakgrunden är helt klart ett plus.

Efter en seg examensceremoni och en välbehövlig lunch flyttade vi oss ut i solen som bestämde sig för att också vara med och fira. Flera bilder blev helt överexponerade för att det helt enkelt var omöjligt att se hur inställningarna blev men jag tror det ändå framgår hur gött vi hade det.

Jag och Sandra fann underhållning i några glasspinnar. Lite roar de små!

Som sagt...

Grabbarna anlände och ljuv bromantik uppstod.

Och så en cigarr på det hela.

Kvällen fortgick med middag och fortsatt fest på Stadshotellets uteservering men då hade jag klokt nog lämnat kameran hemma. Fler bilder från firandet kommer antagligen dyka upp i alla fall.

Såhär dagen efter man tagit examen

När stora förändringar och händelser sker i ens liv och hjärtat svämmar över av känslor, då finns det typiskt nog ingen tid att blogga. I morgon när jag lämnar Piteå och mitt liv här ska ni dock få veta ett och annat. Inget ont om Lycksele som jag flyttar till igen (om än bara för en vecka!) men det känns som att jag kommer ha lite mer tid över att skriva där...

Ett gäng champagnerusiga och nyutexaminerade journalister. Får man göra om gårdagen, please?

Time to say goodbye

Okej, jag erkänner. Jag har nyss fält några tårar. Men jag fullkomligt hatar att ta avsked, speciellt när jag inte vet om jag kommer återse folket igen. Vissa människor i klassen kommer jag förvisso aldrig att släppa taget om - vare sig de vill ha något med mig att göra eller inte - men vissa vet jag ju inte om jag kommer se igen. Hur som helst: Journalister! Jag kommer sakna er.

Champagne till frukost

På något märkligt sätt har tre års studier nått sitt slut i dag. Jag tar examen och firandet redan inletts med 2-3-4 glas champagne. Jag kommer sakna tiden som student...