måndag 11 april 2016

Jag vill alltid må såhär

Satan i gatan vad glad jag känt mig i helgen! Lycklig! Upprymd! Euforisk!
Ja, ni fattar. 

Umeå Open drog ju igång i torsdags med buller och bång, Sabina Ddumba och Erik Lundin & Michel Dida. Den förstnämnda upplevde jag som kanske lite väl sval, men ändå ljuvlig att lyssna till. Erik och Michel bjöd på ös och briljanta texter (framför allt Erik). Gud, vad jag älskar hiphop nu för tiden!

I fredags drog Susanne Sundfør igång festivalkvällen med en mäktig konsert. Mitt under den fick jag ett sms från en kollega om att vårt reportage om den 69-årige stavhopparen Sune Persson utsetts till Årets sportreportage på Gratistidningarnas branschgala. Så otroligt kul – och så otroligt otippat att jag skrivit ett prisvinnande sportreportage. Sport är ju inte min starka sida, vill jag påstå. 
Sedan gick jag runt och kände mig sådär lyckobubblig resten av kvällen när vi såg Dolores Haze, Maja Francis och Refused

Fast det var först under lördagen som den verkliga lyckan exploderade någonstans inuti mig. Jag kan inte riktigt förklara vad det berodde på, men jag kände mig på riktigt själaglad för första gången på länge. Åt en magisk helgfrukost och sedan gav jag mig ut och sprang med det fetaste leendet på läpparna. I bara t-shirt, ska tilläggas. Det låg vår i luften. 

Lördagskvällen var sista kvällen för Open. VD, Helena och Evelina kom förbi mig för att dricka lite alkohol innan vi gick för att dansa loss under Linda Piras konsert. Efter det drog VD med mig för att se ett band som heter MaidaVale som jag inte hade hört talas om innan, men som visade sig göra sjukt skön rock. Kolla in de på Spotify, så ska ni få höra!
Sedan blev det Cherrie (älskar hennes nya Aldrig igen, lyssna in den med när ni lix är inne på Spotify) och slutligen Maxida Märak. Fällde faktiskt en tår eller två när den sistnämnda jojkade om sin syster. Började tänka på min egen syster och blev lite blödig. 

Det finns hur mycket som helst att säga om den här helgen, då hur mycket fint som helst har skett. Men jag var tvungen att teckna ner en snabb sammanfattning innan lyckokänslorna klingar av. Då kan jag gå tillbaka till det här inlägget när livet känns grått och surt och tänka på att det kommer bättre dagar. 
Invigde mitt nya, lila (blåa?) läppstift i lördags och kände mig sjukt fancy!
Tog en groupie i blått (lila?) ljus i väntan på Cherrie. Kändes sjukt artsy!

Inga kommentarer: